Can-Am och Efterlyst

2010-05-26 - 10:21:46
Hejsan!

Inget vidare väder idag, men vad gör det?
Igår kom den, vår nya Can-Am, så trots dåligt väder ska jag ut och brassa garanterat hela dagen!
Efter lunch någon gång kommer nog även Emma och ansluter sig med sin fyrra!


Ja, kanske sämsta bilden men ni ser ju vad det ska föreställa.
Här var den precis avlastad från släpet!
Frambågen som skulle följa med var restad, men den kommer så småningom, då kommer den bli ännu snyggare!




Sen vill jag göra en efterlysning!



Detta är Picasso, Emma och Mats lilla charmknutte. Han försvann Torsdagen den 20 Maj från Mossmyrvägen här i Ängesbyn.
Om det är någon som tror sig ha sett honom efter det, ring, smsa eller skriv en kommentar till mig i detta inlägg eller hos Emma.
Han är fluffig men inte så himla jättestor i kroppen.
 

Fokuserad blick

2010-05-20 - 16:11:13

Jaha, en snabbvisit blir det bara, för nu är Älskade Erik på väg hem så nu ska jag laga mat för jag är döhungrig.
Mamma förbjöd mig nämligen tidigare idag från att äta ostkrokar när jag är hungrig så jag är väl så illa tvungen att laga mat! Haha, visst mamma?

Sen ska jag vara ute i solen och suga åt mig all energi jag bara kan, för nu sägs det ju att värmen ska lämna oss efter dess långa och trevliga vistelse här i byn. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag kommer sakna den, för ÅÅHH som jag har njutit den här veckan som varit.
Trots +32 inomhus så kan jag inte annat än att älska värmen!




(ursäkta mina tår, men ser det inte härligt ut?)





Jag och Miro hade sommarmys på gräsmattan igår! ♥ Och molly var på sin gräsmatta, därav miros fokuserade blick. Han är ju som bekant lite hemligt kär i Molly.


Ostkrokar var det ja.. Eller.. Ehhrrmm.. Host.. Mat, riktigt mat ska här lagas! Hihi!

Hejhej

Jag orkar inte med mig själv

2010-05-19 - 12:06:42


Kanske har jag gått förbi denna 100-lapp som legat på byrån, 20? 30? gånger. Varje gång har jag tänkt:
"Den där ska jag ta reda på innan den hamnar på golvet och Miro tuggar i sig den!"

Hur svårt kan det vara att göra det då?!

Hur jobbigt är det ens att ta en liten papperslapp och stoppa den i en liten läderficka?

Det handlar nu inte om att jag är en Hundring fattigare, utan egentligen att jag är så förbannat oeffektiv.
Det här är någonting som är så typiskt mig. Jag går runt och funderar och funderar och tänker ta tag i saker, men jag får sällan fingrarna ur innan det är alldeles för sent.

Äsch, jag var bara tvungen beklaga mig lite över mig själv. Nu ska jag ta tag i hemmet iallafall, medan jag skjuter på Naturkunskapen ännu mer. Fast jag har tänkt ta tag i den sedan Måndag förra veckan. Förra veckan!
Åh, jag orkar inte med mig själv! Haha!

Miro och Svampbob

2010-05-19 - 10:55:56
 
 

Ibland kan de små djuren faktiskt komma överens ♥

En skadeskjuten Noshörning

2010-05-18 - 13:20:04
Hejsan!

På Sandra O's begäran ska jag berätta lite om gårdagens valpkurs.

Som jag misstänkte så var jag och Miro gruppens problembarn, och när vi först kom dit och jag tog ut han ur bilen var min första tanke "Jag skiter i detta, jag orkar inte".
Han skällde konstant och gjorde "utfall" mot alla de andra hundarna. Inte aggressiva utfall utan "hej-jag-vill-så-gärna-hälsa-så-jag-håller-på-att-slita-omkull-matte-utfall".

Innan vi ens hade hunnit samlas alla i gruppen hade jag nog fått bita ihop för att inte börja stortjuta, tjaa, åtminstone 5 gånger. Jag skämdes så, folk måste ju tro att han aldrig fått en enda promenad?!
Alla andras valpar var så söta, tysta och lugna. De gick snällt fot bredvid sin matte och såg nästan lite rädd ut när jag och Miro ångade fram, vrålandes som en skadeskjuten noshörning efter den lilla vägen där vi ska rasta hundarna.

 
Ja, han kan vara störig ibland vår fula lilla hund.



När vi väl kommit till planen där kursen hålls gick det faktiskt lite lättare. Jag satte mig ner och försökte lugna Miro lite, medan Älskade Erik gick och hämtade lite vatten åt oss.

När övningarna skulle börja var det dock samma visa igen, så fort det blev rörelse på de andra hundarna då blev Miro skogstokig.
Vi drog oss åt sidan för att undvika så mycket störning som möjligt men under de första 10 minuterna var det lönlöst.

Men skam den som ger sig. Erik fick agera hjälpreda åt mig, hålla i Miro när det behövdes och serva mig med alla de olika hjälpmedlena (leksaker och godis), så när vi sedan for därifrån kände jag mig riktigt nöjd med både min och Miros insats.
Bara på den korta tiden hade han gjort väldigt stora framsteg och nu ser jag framemot nästa kurstillfälle.

 
För oss är du ändå alltid den bästa, snällaste, vackraste och mest underbara lilla Bordercollien någonsin!



Erik sa till mig, att vi är ju faktiskt där för att få hjälp. För att lära oss hur vi ska få fason på honom.
För det är ju sällan och aldrig hunden det är fel på, utan nästan alltid ligger problemen hos hundföraren. Mig.
Men jag älskar att lära mig!
Så detta ska nog gå bra!

Nu ska jag ta en promenad med den lilla sötnosen.

Hejhej

Det är min Erik det <3

2010-05-17 - 08:34:27
Hejsan!

Här var det ju ett tag sen jag tittade in, och det var knappt så jag ides idag heller. En typisk bloggtorka har infunnit sig, kanske beror det på det vackra vädret och att jag faktiskt har lite mer spännande saker som händer i mitt liv än så! Haha!

Min goda vän Emma hon har tagit flyget och stuckit till Gotland, så i veckan hade jag tänkt få någonting gjort! Haha, annars kan jag lätt bli lite distraherad och mittiallt sitter jag på Mc'Dodo och äter en Cheese med ovannämde.

Idag hade jag då iallafall tänkt hinna fräscha upp lite här hemma, åka in till stan och sen ta en låååång promenad (så långt som vi då orkar i solen) med Miro inför Valpkursen.

Jaa just det. Jag ska ju kanske nämna helgens bravader lite snabbt.
I fredags ringde det i min telefon, det var ett nummer jag inte kände igen.
-Sandra
-Hej, detta är Eriks arbetsgivare. Det har hänt en liten olycka med Erik, så han är på väg till Sunderbyns sjukhus med ambulans.
Jag har aldrig blivit så rädd i hela mitt liv. Det kändes som om hjärtat stannade och blodet frös till is och hur mycket jag än andades fick jag ingen luft.
Som tur var mådde han ändå relativt bra och när jag kom till sjukhuset för att titta till honom var han sitt gamla vanliga jag, och jag fick höra vilken mes jag var som grät!
Det är min Erik det ♥

Nu ska jag ta och göra något av den här dagen, ha de bra!

Hejhej
RSS 2.0